Sanningen.
Kategori: Vardag
Iband så känner jag såhär, en känsla som är totalt orubblig. Det är som att jag kvävs, styps, hängs och blir nerslagen på en och samma gång. Jag litar inte på mina egna känslor då jag enligt min diagnos är en aning känsligare än andra. Så hur vet jag vad som är rätt och fel?
Klarar jag detta eller kommer jag att falla ännu en gång? Så många frågor men det dyker fan inte upp några svar någonstans. Det är så många känslor som jag inte längre kan tygla.
Kvällar som denna är värst, då jag faktiskt har tid att tänka på allt runt om kring. Jag känner mig så hjälplös men samtidigt egoistiskt för det finns så många i min närhet som har det så mycket värre. Fast jag vet så väl att ingen, inte ens jag har rätten att förminska MINA känslor. Attt jag har all rätt att känna precis det jag känner nu. Däremot har jag lärt mig, genom min behandling, att ibland pausa och se varför jag egentligen känner såhär. Vad är det som ligger bakom mina känslor. Oftast har jag inte en aning, ibland vet jag exakt men vågar inte se det.
Klarar jag detta eller kommer jag att falla ännu en gång? Så många frågor men det dyker fan inte upp några svar någonstans. Det är så många känslor som jag inte längre kan tygla.
Kvällar som denna är värst, då jag faktiskt har tid att tänka på allt runt om kring. Jag känner mig så hjälplös men samtidigt egoistiskt för det finns så många i min närhet som har det så mycket värre. Fast jag vet så väl att ingen, inte ens jag har rätten att förminska MINA känslor. Attt jag har all rätt att känna precis det jag känner nu. Däremot har jag lärt mig, genom min behandling, att ibland pausa och se varför jag egentligen känner såhär. Vad är det som ligger bakom mina känslor. Oftast har jag inte en aning, ibland vet jag exakt men vågar inte se det.
