cherryland.blogg.se

Det är svårt för mig att stå ut med mig själv för tillfället. Det är som att alla minnen och snedsteg hinner ikapp mig och överumplar mig totalt. Alla som har sårat mig, alla som har vänt ryggen till och det gör så jävla ont. Det känns som att jag står stilla i min behandling och just  nu vet jag inte ens om jag vill bli friskt, om jag är redo att ta det steget. För även om jag innerst inne vill kunna leva ett så kallat normalt liv men ska jag kämpa för det så måste jag ge upp min trygghet i livet. Jag måste ge upp tanken att jag kan skära mig om det blir för illa, jag måste lära mig stå ut med mig själv. Jag måste lära mig hantera min ångest, min dödslängtan med färdigheter jag knappt förstår. 

Jag måste stå ut med alla sår som andra har skapat inom mig och jag vet inte om jag vill stå ut. Jag vet inte om jag orkar stå ut. Jag vet inte om jag klarar av att leva men alla minnen utan att dränka dom med alkohol, mediciner och rakblad. 

Mina självmordstankar är tillbaka.