Uppdatering.
Kategori: Vardag
Jag vet inte ens vart jag ska börja för att kunna beskriva vad som har hänt dom senaste månaderna. Aldrig tidigare i mitt liv har jag mått så dåligt, aldrig har jag kännt mig så sviken. Jag hamnade i avgrunden någonstans i Oktober, blev inlagd på psyk ett flertal gånger och tillslut gick det så långt att jag försökte ta mitt liv. Allt blev så smärtsamt att jag inte stod ut, att jag inte kunde klara av en dag till i denna iskalla verklighet. Hela mitt liv kretsade kring att dämpa ångesten med rakblad och alkohol vilket gjorde att allt runt om mig raserades.
Jag kan fortfarande inte förstå, det gör fortfarande lika jävla ont och ångesten är extremt intensiv. Skillnaden är att jag idag inte kan dricka alkohol, att jag faktiskt försöker inse vilken jävla idiot du är och att jag åter igen börjar få tillbaka mina rutiner.
Jag kan fortfarande inte förstå, det gör fortfarande lika jävla ont och ångesten är extremt intensiv. Skillnaden är att jag idag inte kan dricka alkohol, att jag faktiskt försöker inse vilken jävla idiot du är och att jag åter igen börjar få tillbaka mina rutiner.
Det jag försöker göra nu är att resa mig upp. 5 januari ska jag börja studera, 25 % på distans. I februari fortsätter min gruppbehandling. Och idag ändrades min medicinering. Jag försöker att tro men jag vågar inte hoppas.
Men det går inte en dag utan att jag vid något tillfälle ifrågasätter min förmåga, mina egna tankar, mina känslor, vad andra är ute efter. Jag undrar hela tiden om jag orkar stå ut för jag vet att detta kommer ta jävligt lång tid samtidigt som att mitt tlamod knappt existerar.
